Denna andra volym av Wallins resejournaler är en enastående skildring av Mellanöstern under mitten av 1800-talet. Wallin reste inkognito, ofta klädd som arabisk lärd, och lyckades därmed få tillträde till områden där västerlänningar normalt inte accepterades. Hans anteckningar kombinerar språkvetenskapliga observationer, etnografiska studier och personliga reflektioner. Språket är nyktert men laddat med respekt och nyfikenhet för kulturer som då betraktades som “främmande”.
