Denna episod ur Mahabharata representerar indisk klassisk litteratur i sin mest eleganta form. Berättelsen om Nala och Damayanti är en kärlekssaga fylld av prövningar, spel, förlust och återförening — allt gestaltat i ett språk präglat av poetisk precision och andlig resonans. Sriharsa, verksam på 1100-talet, gav historien sin särprägel genom att framhäva psykologiskt djup och dramatiska kontraster. Den svenska översättningen gör verket tillgängligt för nordiska läsare och öppnar dörren till ett av världslitteraturens mest betydelsefulla hjälteepos. Romanen är både exotisk och universell: dess teman om lojalitet, öde och mänsklig svaghet talar direkt till moderna läsare.
