I denna charmiga och naturlyriska berättelse använder Stratton-Porter, en av USA:s mest älskade naturförfattare, fågelvärlden som allegori för mänsklig kärlek, frieri och socialt spel. Texten är präglad av hennes djupa naturkännedom och hennes förmåga att förena biologisk observation med känslomässig värme. Berättelsen är både lättsam och filosofiskt rik, och den utforskar teman som samhörighet, attraktion och livets cykler genom ett poetiskt språk.
