I denna känsligt tecknade kortroman skildrar Maria Kraftman en ung kvinnas erfarenhet av kärlek, svek och sociala begränsningar i ett samhälle där kvinnors livsbanor i hög grad styrdes av konventioner. Berättelsen präglas av ett psykologiskt djup som föregrep senare kvinnliga författare, och Kraftman visar en fin känsla för hur yttre normer formar det inre självmedvetandet. Miljöskildringarna är täta och stämningsfulla, och språket växlar mellan lågmäld lyrik och social realism.
