I denna kortroman skildrar Maria Kraftman kvinnlig erfarenhet under 1800-talet med en ovanlig kombination av känslighet och skärpa. Berättelsen kretsar kring en ung kvinna vars livsdrömmar kolliderar med samhällets förväntningar och familjens tryck. Kraftman skriver med ett psykologiskt djup som var relativt ovanligt i tiden, särskilt i verk skrivna av kvinnor och med fokus på kvinnors inre liv.
